i början & nu
I början var han kanske inte helt perfekt?
Det började med att hämta han ur hagen, bara man kom tio meter nära honom vände han sig om och sprang!
Jag blev galen på han.
Först kom han galopperandes, och jag springandes efter.
Såg nog rätt roligt ut;)
När jag skulle kratsa hovarna på han, vill han först inte ta upp hoven.
Sen när jag väl fick upp hoven lekta han att han tappa balansen och nästan ramla på mig -.-
Jag fick stå i en hel timme och bara försöka kratsa hovarna.
Uppsittningen var väl värst.
Han kunde inte vänta på att någon ryttare skulle ta sin tid och hoppa upp.
Han börja gå iväg så fort man satte foten i stigbygeln.
Och det gjorde det inte bättre att han spännde ut magen som en tjockis,
så sen när man skulle upp så hängde sadeln helt plötsligt på magen.
Att få ner honom i form var helt omöjligt, han skulle hela tiden hitta på en massa annat.
När jag ville stanna, så ville han gå,
när jag ville svänga åt höger, så ville han till vänster,
och när vi skulle rida ut med ett par andra ekipage så skulle han alltid vara först när vi galopperade.
Sen när man skulle stanna så fortsatte han att springa.
Var han verkligen helt perfekt?
Rev små hindren, flög över dem stora.
Stark var han i munnen också, jag fick kramp i händerna efter bara halva ridturen.
Men jag gav inte upp.
Efter den kalla vintern satte jag i gång. Stenhårt.
I hagen, fick han en morot varje gång han kom.
Tillslut kom han så fort jag ropa "Rocky !!"
Hovarna fick jag röra mer och mer.
Nu lyfter han dem t o m av sig själv när man ber honom.
Idag kan jag röra honom vart som helst utan att han blir sur.
Uppsittning blev bättre och bättre med varje ridtur.
Idag står han blixtstilla vid uppsitningen.
Med ett enkelt "nej" så kunde vi få stopp på han.
För varje ridlektion jag tog kom jag närmare Rocky genom handen, sisten & själen.
Jag fick börja från början.
Först fick jag bestämma rythmen och tempot.
Genom att göra många, många tempoväxlingar.
Sen efter ett tag kunde jag jobba på volterna, och få honom att vänsterställa sig.
Höger vart mycket svårare.
Sen kunde jag få honom att gå i form på egen hand.
Utan min ridlärares hjälp.
kram Michelle & Rocky
Det började med att hämta han ur hagen, bara man kom tio meter nära honom vände han sig om och sprang!
Jag blev galen på han.
Först kom han galopperandes, och jag springandes efter.
Såg nog rätt roligt ut;)
När jag skulle kratsa hovarna på han, vill han först inte ta upp hoven.
Sen när jag väl fick upp hoven lekta han att han tappa balansen och nästan ramla på mig -.-
Jag fick stå i en hel timme och bara försöka kratsa hovarna.
Uppsittningen var väl värst.
Han kunde inte vänta på att någon ryttare skulle ta sin tid och hoppa upp.
Han börja gå iväg så fort man satte foten i stigbygeln.
Och det gjorde det inte bättre att han spännde ut magen som en tjockis,
så sen när man skulle upp så hängde sadeln helt plötsligt på magen.
Att få ner honom i form var helt omöjligt, han skulle hela tiden hitta på en massa annat.
När jag ville stanna, så ville han gå,
när jag ville svänga åt höger, så ville han till vänster,
och när vi skulle rida ut med ett par andra ekipage så skulle han alltid vara först när vi galopperade.
Sen när man skulle stanna så fortsatte han att springa.
Var han verkligen helt perfekt?
Rev små hindren, flög över dem stora.
Stark var han i munnen också, jag fick kramp i händerna efter bara halva ridturen.
Men jag gav inte upp.
Efter den kalla vintern satte jag i gång. Stenhårt.
I hagen, fick han en morot varje gång han kom.
Tillslut kom han så fort jag ropa "Rocky !!"
Hovarna fick jag röra mer och mer.
Nu lyfter han dem t o m av sig själv när man ber honom.
Idag kan jag röra honom vart som helst utan att han blir sur.
Uppsittning blev bättre och bättre med varje ridtur.
Idag står han blixtstilla vid uppsitningen.
Med ett enkelt "nej" så kunde vi få stopp på han.
För varje ridlektion jag tog kom jag närmare Rocky genom handen, sisten & själen.
Jag fick börja från början.
Först fick jag bestämma rythmen och tempot.
Genom att göra många, många tempoväxlingar.
Sen efter ett tag kunde jag jobba på volterna, och få honom att vänsterställa sig.
Höger vart mycket svårare.
Sen kunde jag få honom att gå i form på egen hand.
Utan min ridlärares hjälp.
kram Michelle & Rocky
hitta rätt, alltid inte så lätt...
Först var man tvungen att hitta en ponny.
Vi letade efter en D-ponny ca, 7 - 10 år.
Vi provred några ponnier,
Första ponnyn;
Aloetta (Alice)
16år.
Mamma hittade denna ponnyn, hon var helt okej, förutom att hon var ganska het för att vara 16 år.
Det blev inte denna ponnyn, för hon var för gammal för mig och min syster. Vi ville ha en tävligsponny.
Alice på Aloetta (Alice)
Nästa häst vi prov red hette Stackarps Dalton.
född 1996 tror jag, han hade vart hingst ända tills han var 7 år.
Och han hade vart Sveriges finaste ponny hingst dem åren.
Men han hade väldigt korta steg, väldigt stark mun, och super duper känslig för skänklarna så det blev inte denna ponnyn heller. Dock super söt ponny.
Alice på Dalton
Så vi gav oss på nästa ponny, Sockan, tror jag han hette.
Åter igen, en super söt ponny, lite spänd i stallgången, men väldigt snäll att rida, lite het vid hoppning.
Jag tyckte att han var perfekt, men inte min syster. Hon klarade inte av att hålla in honom efter hindrena.
Så tyvärr blev det inte denna godingen heller.
Har inte hittat någon bild på denna ponnyn, men ska sätta upp den så fort jag hittar den.
Till sist provred vi en sista ponny, Rocky V (5)
En Connemara född 2002. P E R F E K T
Han var hur snäll som helst att rida, och hantera. I stallet stod han och njöt när vi borsta honom.
Han var dock lite stark i munnen när vi provred honom.
Men annars var det helt underbart. Så Rocky blev det.
Rocky på Slöinge.
Vi letade efter en D-ponny ca, 7 - 10 år.
Vi provred några ponnier,
Första ponnyn;
Aloetta (Alice)
16år.
Mamma hittade denna ponnyn, hon var helt okej, förutom att hon var ganska het för att vara 16 år.
Det blev inte denna ponnyn, för hon var för gammal för mig och min syster. Vi ville ha en tävligsponny.
Alice på Aloetta (Alice)
Nästa häst vi prov red hette Stackarps Dalton.
född 1996 tror jag, han hade vart hingst ända tills han var 7 år.
Och han hade vart Sveriges finaste ponny hingst dem åren.
Men han hade väldigt korta steg, väldigt stark mun, och super duper känslig för skänklarna så det blev inte denna ponnyn heller. Dock super söt ponny.
Alice på Dalton
Så vi gav oss på nästa ponny, Sockan, tror jag han hette.
Åter igen, en super söt ponny, lite spänd i stallgången, men väldigt snäll att rida, lite het vid hoppning.
Jag tyckte att han var perfekt, men inte min syster. Hon klarade inte av att hålla in honom efter hindrena.
Så tyvärr blev det inte denna godingen heller.
Har inte hittat någon bild på denna ponnyn, men ska sätta upp den så fort jag hittar den.
Till sist provred vi en sista ponny, Rocky V (5)
En Connemara född 2002. P E R F E K T
Han var hur snäll som helst att rida, och hantera. I stallet stod han och njöt när vi borsta honom.
Han var dock lite stark i munnen när vi provred honom.
Men annars var det helt underbart. Så Rocky blev det.
Rocky på Slöinge.
